En månad senare
Det blev visst inget mer bloggat i januari. Jag har tänkt skriva många gånger men inte orkat. Oftast så surfar jag bara från mobilen och då orkar jag inte skriva några längre texter. Lite tråkigt, ska försöka lägga ifrån mig mobilen mer. Nu har jag plockat fram min bärbara dator, får se hur länge den håller.
Nacken (eller hela ryggen + huvudet) har krånglat mer än vanligt den senaste månaden. Sist jag skrev så var jag ju i Väsby hos mamma, jag o Linus var där en vecka över nyår. Jag hade ont mer eller mindre hela veckan. Sen var det bättre ett tag. Men fredagen för lite mer än två veckor sedan var den värsta dagen någonsin när det gäller värken. Jag hade panik för det gjorde så ont. Som tur är så var Linus hos faster för det var meningen att jag skulle på en föreläsning på kvällen. Så Linus fick vara där tills Calle slutade. Nu i helgen var det dags igen. Kände ingenting på fredagen, lite ont när jag vaknade på lördagen men vid lunch bröt det ut för fullt. Sen låg jag söndag och måndag, fortfarande trött och mör idag men inte lika ont. Jag har alltså haft tre ordentliga skov på en månad, mer än jag brukar ha. Så himla tröttsamt.
Jag vill säga att jag mår bättre sen vi flyttade upp hit, men just nu känns det inte så. En sak som är bättre är faktiskt vården. Jag var inställd på att det skulle vara lika dåligt som i Tanum men jag är positivt överraskad. Har träffat bra läkare, fått prova nya behandlingar och kommit till en bra kurator. Behandlingen är kortisonsprutor som jag får i ryggen, mellan skulderbladen. Fick en omgång, fem gånger tror jag det var, förra vintern och på måndag ska jag få börja en ny omgång. Hoppas såklart det hjälper, i alla fall lite grann. Ska försöka att inte ha för höga förväntningar så jag bara blir besviken.
Kuratorn är också bra, även om jag var skeptisk i början. Jag har gått hos några olika under åren, även en psykolog när jag var på smärtkliniken i Uddevalla. Men ingen har ens nämnt det som denna kuratorn kom på efter bara några besök. Jag skrev ju om att jag gjort några tester där innan jul, det var tester för att se ifall jag har ADD eller ADHD. Jag var helt säker på att jag inte har ADHD för hyperaktiv är jag knappast. Men ADD lät troligt när vi pratade om det. Och det var även vad testerna visade, att jag antagligen har någon form av ADD. Kanske inte så kraftig men mer än vad ni antagligen tror. Så nu ska jag utredas ordentligt för detta. Ska få träffa en psykiatriker i slutet av månaden, sen bestämmer han (o jag) om det blir fortsatt utredning. Då blir det massa besök hos specialistpsyk i Älvdalen hos läkare, sjuksköterska och fler kuratorer. En lång och antagligen tidskrävande process. Jobbigt men det ska bli himla skönt att få en ordentlig utredning. En riktig prövning för mitt kassa tålamod, jag vill ha alla svar nu på en gång ;-)
Jag ska skriva mer om ADD en annan dag och beskriva vad som stämmer in på mig och varför det känns som en stor pusselbit kommit på plats. Nu ska jag försöka sova lite. Hoppas det går bättre nu när jag fått skriva av mig lite...
Kommentarer
Postat av: Linda Griffin
Usch vad tufft du har det! :( Skönt att du känner att du blir omhändertagen av vården och att de jobbar för dig. Stor varm kram <3
Svar:
Hubbis
Postat av: Sanna
Kan inte ens föreställa mig hur det är att leva med sådan smärta och inte få någon bot. Hoppas verkligen att de kommer tillrätta med problemen :(
Trackback