Ni får ursäkta de glesa uppdateringarna, det är mycket som händer men inte så mycket tid att samla ihop allt här.

Idag har i alla fall ett stort orosmoln försvunnit. De flesta av er minns säkert hur förra hösten såg ut för oss. Jag fick en tuff start med Linus med mjölkstockning som blev till bröstbölder som fick tas bort med dränage. Ingen rolig period alls, speciellt eftersom vi flyttade och renoverade samtidigt (förstår inte riktigt hur vi fick ihop det...). I alla fall så blev jag lite orolig här i somras när jag kände en knöl i bröstet igen. Men jag hade ingen feber och inga andra tecken på mjölkstockning. Gick i alla fall till vårdcentralen och fick träffa någon sommarvikarierande läkare. Hon tyckte absolut att knölen skulle kollas upp, eftersom hon var osäker på rutinerna så blev jag hänvisad till en sköterska. Hon menade att det bästa var att ringa själv. Men det visade sig att jag fick fel nummer av henne och när jag väl kom fram till rätt person så blev hon sur för att jag ringde själv, läkaren borde ha skrivit remiss. Blir så trött på vården ibland... Detta var i slutet av juli, idag har jag varit på bröstmottagningen i Uddevalla. Behöver jag tala om att jag har hunnit bli ganska orolig flera gånger om i sommar!? Jag har väl misstänkt att det hängde ihop med amningen, men man vet ju aldrig. Många sömnlösa timmar har gått åt till diverse mörka tankar. Men det visade sig bara vara gammal mjölk. Den trevlige gamla läkaren jag fick träffa idag försökte få ut allt med en stoooor spruta (såg ut som värsta tortyrredskapet, och jag som är spruträdd, men det kändes knappt) men han fick inte ut så mycket. Men det gjorde tydligen ingenting för kroppen fixar det själv så småningom. Så det slutade ju bra i alla fall även om jag gärna fått en tid tidigare så jag sluppit den här ångesten. Har knappt berättat för någon om knölen, lite ovanligt för att vara mig, men det är bara för att jag inte velat oroat någon i onödan.

Efter sjukhuset så blev det en liten shoppingtur på Torp. Linus laddade så här :-)