Nu är den här, dagen som skulle vara den sista på min mammaledighet. Från och med måndag så ska Calle vara hemma (har är ledig i morgon också för att vi ska åka upp till Idre). På måndag skulle jag gått tillbaka till mitt jobb, men så blir det ju inte som ni vet. Det känns bara bättre och bättre ju mer jag funderar på det. Ni som känner mig vet jag menar... Nu håller vi tummarna att jag hittar ett nytt jobb snabbt. Främst för min skull såklart, jag vill ju inte vara arbetslös, men även för Calles skull. Det här skulle ju bli hans höst med Linus, nu blir vi hemma båda två i två månader. Mysigt det med så klart men det var ju inte så planen såg ut.

 

Det här året har gått så fort samtidigt som det hänt så otroligt mycket att det hade räckt för flera år. Ett år som vi absolut aldrig kommer glömma. Mycket jobbigt som hänt samtidigt som det varit helt fantastiskt att få vara hemma varje dag med Linus. Tänk så bra vi har det i Sverige, att vi har möjlighet att vara hemma i så många dagar. Vi fick en riktigt tuff start med min sjukdom och flytt & renovering. Lite av det vi missade då hoppas jag vi kan ta igen denna hösten, att bara mysa och umgås utan massa måsten (försöker att inte tänka på renoveringen i källaren just nu, är ju inte vi som gör jobbet och just nu ska det stå och torka i flera veckor...).

 

Vi börjar som sagt med att åka upp till Idre/Särna, 50-års fest på lördag, sen stannar vi en vecka ungefär. Passar på att ha ett kalas för Linus där uppe också. Sen får vi se vad resten av hösten har att bjuda på, spännande tider....