Vi var ju som sagt på ultraljud i tisdags. Allt såg fint ut och h*n låg så fint så det var klart på typ 10 min. Vi hade världens tråkigaste barnmorska så besöket blev väl ingen jättegrej. Hade väntat mig värsta känslostormen, men det är tydligen inte min grej... Men huvudsaken är väl att h*n mår bra :-)

Blev framflyttad en vecka, går alltså in i vecka 19 i morgon. Lite överraskande, trodde att jag skulle bli flyttad åt andra hållet eftersom jag känt fosterrörelser så länge. Kände lite grann redan när vi var på Sri Lanka (alltså för typ en månad sedan). I tisdags kväll så kunde Calle känna buffar på magen, så h*n måste ligga väldigt långt fram. Det syns på bilderna också, dom är väldigt tydliga. Vi vet inte vilket kön det är, det får man inte veta på rutin-ultraljudet här även om man själv vill. Snacka om stelbenta regler... Eftersom vi hade så tråkig bm så tyckte inte jag att det var någon idé och chansa och fråga heller. Så vi får leva vidare i ovisshet ;-)

Så även om själva ultraljudet inte blev någon häftig upplevelse så blev tisdagen riktigt bra eftersom Calle kände buffarna på utsidan. Kändes mer verkligt för mig också då även jag känner det inne i magen varje dag. Jag är väl lite trögfattad kanske ;-)