Ja förutom att jag slapp undan den där hemska omtentan i sista sekund så hände det mer trevligheter under veckan. Jag har nämligen fått veta att jag får vara kvar på jobbet när mitt vikariat tar slut sista maj. Så himla skönt att slippa oroa sig för det. Vi bor ju inte i rätt del av Sverige om man vill hitta nytt jobb direkt. Dom flesta fabriker, oavsett bransch, häromkring varslar folk nu. Men vi har att göra så vi klarar oss och lite till, himla skönt faktiskt.

Det där med tentan blev ju en riktigt cirkus. Jag fick hem tentan i måndags, när jag började kolla igenom mina fel så blev jag lite fundersam. Först hittade jag en liten grej och mailade min lärare om det. Fick svar att jag hade gjort rätt och hon bad om ursäkt. Sen när jag gick igenom dom sista felen i torsdags kväll så hittade jag fler moment som jag inte kunde fatta vad jag gjort för fel på. Omtentan släpptes kl 9 på fredagen så jag fick lite panik. Mailade min lärare det första jag gjorde på morgonen och resultatet av den mailväxlingen ser ni i förra inlägget... Men ni kan tro att jag var irriterad, eller närmast i upplösnings tillstånd, innan jag fick svar. Jag mailade ju främst för att få reda på vad jag gjort för fel för att inte göra samma fel igen. Att jag slapp göra omtentan var en bonus jag inte vågat hoppas på. Blev så galet glad, ringde massa folk och tjattrade på. Men när Calle kom hem från jobbet och ville fira så hade jag somnat :-)

Hade tänkt fira på lördagen men jag vaknade med världens hemskaste värk. Så det blev sängen hela dagen för mig. Som tur är så jobbade Calle hela dagen så jag slapp känna mig allt för tråkig i alla fall. Tror att det var massagen och akupunkturen som jag var på på fredagen som utlöste det. På tal om akupunktur så hände det en läskig grej där. Det tog ju ett bra tag innan Karin fick börja sätta nålar på mig (typ några års övartalning) och efter i fredags så blir det nog svårt att slappna av nästa gång. Det var nämligen så att en nål fastnade, ja ni läste rätt den fastnade!! Det tog flera minuter (kändes som en evighet) innan Karin fick loss den. Hon förklarade att det kan bli så när kroppen reagerar starkt på nålen och inte vill släppa den. Så förhoppningsvis var det något positivt, men jösses så obehagligt det var...