Alltid är det nått...
Pappa ringde häromdagen, farmor hade fått svar på röntgen och nu har hon visst cancer i skelettet. Antar att det betyder slutet, hon som är så svag kan väl inte få nå cellgifter. Men vi får väl se vad läkarna säger när hon ska dit den sextonde.
Hatar att vara så långt från alla. Visst vi va nyss där, men nu vill jag vara där hela tiden. Nya jobbet & huset känns bara irriterande, hur ska jag orka allt det här nu då?! Jag skulle ju få bli lycklig nu, det kändes ju så bra.....
Vet du, livet har sin mening, någon föds & någon dör. Du ska vara lycklig där Du är nu, du håller ju på att skapa dej en familj. Tänk OM du blir farmor/mormor en dag. Familjen är inte så långt borta egenteligen, med dom kommunikationer vi har idag. Hur svårt saker & ting är så måste livet gå vidare för alla andra. Din farmor VET att du tycker om henne & tänker på henne. Det bästa du kan göra för henne nu är att ringa & prata med henne ofta, då vet hon att du finns där. Du kommer att orka!!! Det finns väl inga tröstande ord, jag vet bara att man tar sej igenom svåra stunder om man vänder dom till att tänka positivt. Jag brukar tänka på roliga minnen då blir det lättare & så tänder jag ett ljus ofta. Man kan skriva brev & elda upp då får man ifrån sej en massa tunga tankar. KRAM på dej & ta hand om dej & Calle!!!
Livet är orättvist ibland vad mer kan man säga. Hoppas att din farmor slipper lida i alla fall.
Massa kramar!
Nej, vad tråkigt med ett sånt besked!! Inte roligt att året börjar på det viset... Hoppas allt ljusnar snart.
Kramar
Usch vad tråkigt :( Ingen kul start ju.. Men jag hoppas att det blir ljusare igen.
*kram*
